Brobyggaren

Brobyggaren

29.12.2016 - 17:00

Efter nio år som brobyggare var det dags för ett karriärkliv. Men istället för att ta den förväntade banan via arbetsledarrollen valde Mikael Lagerström att ta kontorsvägen till ”andra sidan”.

Av: Anders Frelin Foto: Jacob Karström

DE ORANGE KLÄDERNA varslar om en man som inte kommit i närkontakt med byggdamm på ett tag. Jacka och byxor är lite för rena och välstrykta. Hjälm och glasögon sitter oklanderligt på plats. Mikael Lagerström är, som den tjänsteman han numera är, lite som på besök bland sina gamla arbetskamrater.

Trettiotvåårige Mikael Lagerström är snickaren som valde en annorlunda karriärväg via uppdraget som skyddsombud, en väg vissa av hans gamla arbetskamrater ser som ett straff. Idag sysslar han med samma slutmål – att skapa en bra arbetsmiljö – fast som arbetsgivarens HR-ansvarige.

Mikael Lagerström 0819R FINAL.jpg 

 

MEN LÅT OSS BACKA NÅGRA ÅR. Gymnasiet i uppväxtorten Kinna gav det första karriärvalet: inriktningen på det treåriga programmet var trä och snickeri. Lärlingstiden tillbringade han hos brobyggare. Ett arbete som Mikael Lagerström fortfarande tycker är roligast av de olika snickarinriktningarna.

– Här, säger han och pekar på det pågående husbygget i Kolla parkstad i Kungsbacka, vet du ju exakt vilka mått du ska sätta reglar och skruv på. Som brobyggare får man ingen ritning, man får bara veta hur betongen ska se ut när bron är klar. Du slipper all montering av gips och annat som husbyggarna behöver göra. I stället får du hålla på med enbart trä och själv klura ut hur det ska byggas. Meningen med formsnickrandet är att det ska hålla undergjutningen men samtidigt enkelt kunna rivas efteråt. Det gäller att inte sätta för många reglar och spik men heller inte för få.

I nio år jobbade han måndag till torsdag i en husvagnstillvaro runt om i landet på olika brobyggen. Till en början upplärd av två lite äldre män, en far och hans son. De vaccinerade honom mot den jargong som kan finnas på byggarbetsplatser, och som Mikael Lagerström själv beskriver som ibland rasistisk och sexistisk.

– De formade mig med sunda värderingar. De var engagerade, vågade säga ifrån och visa att de prioriterade familjen.

 

DEN VANLIGA VÄGEN att göra karriär på en byggarbetsplats går via befordran till arbetsledare, platschef och kanske senare projektchef. Men Mikael Lagerströms första steg var ett helt annat. Något som en del av hans tidigare arbetskamrater ser som en straffuppgift; när det ska väljas skyddsombud har det hänt att den valde är den som varit kvar på toaletten medan resten av gänget i byssan röstade.

Men Mikael Lagerström ville ta på sig uppgiften. Han är väldigt intresserad av hur man kan kommunicera för att få andra att göra rätt, att få till en säker och bra arbetsmiljö.

– Bara genom att man frågar människor hur de har det känner de sig sedda. Och det i sin tur leder till att de tycker om sig själva. Enkelt sätt att ge bekräftelse, som fungerar, säger han.

Det får han användning av här i Kungsbacka. Bygget av det som ska bli bostadsrättsföreningen Seglet driver Veidekke som ett konsortium utan andra företag. Här går det inte att skriva extratid för att någon underleverantör inte hållit sin tidsram och genom det försenat andra. Här är alla del av samma firma och tvingas jämka, och vara schysta mot varandra.

– Det är lättare att vara tuff mot en underentreprenör. Här måste vi försöka undvika att komma i luven på varandra, säger Mikael Lagerström.

På den leriga innergården vandrar grävmaskinisten Torbjörn Persson tillbaka efter lunchen i arbetsbodarna. Mikael Lagerström stannar och frågar hur länge han kan gräva nu när det fryser på i marken.

– Länge än, blir svaret. Sedan fortsätter samtalet hit och dit om arbetssituationen, särskilt om hur kallt det är ute i snöovädret och hur varmt det är inne i hytten. När Torbjörn Persson hoppat in kommer Andreas Larsson och Milton Larsson släntrande. Att de två också är från Kinna gör att småsnackandet tar fart igen med än större intensitet.

Mikael Lagerström 0416R FINAL.jpg 

SOM TJÄNSTEMAN SAKNAR Mikael Lagerström den snabba bekräftelse man får som snickare. Att sätta en vägg på ett par timmar kan ge ett väldigt konkret välbehag. Att arbeta som skyddsombud eller som nu HR-ansvarig innebär att starta processer som ger avkastning långt mycket senare. Frågan ”Vad har jag fått gjort idag?” får inte längre samma konkreta svar.

När Mikael Lagerström går in för något gör han det med en nörds envishet. Han tar reda på allt, lär sig avtalstexter utantill. Intresset gav honom en befordran till huvudskyddsombud för regionen och till slut för hela företaget, en så kallad central ”Hammare”. Som 28-åring var han en av de yngsta i de fackliga kretsarna.

– Jag hade grymt stöd av de andra i den fackliga gruppen på Byggnadsarbetarförbundet. Att jobba med arbetsmiljö kan vara slitsamt eftersom man står mitt emellan yrkesarbetarna och arbetsledningen. Han försökte kritisera alla lika, men fick ovett från båda håll.

 

FÖR TVÅ ÅR SEDAN kom klivet som överraskade: han fick frågan om han ville arbeta med samma frågor – hälsa, arbetsmiljö och säkerhet – fast från arbetsgivarsidan. Beslutet att lämna yrkeskamrater och facket togs med stor vånda. Han kände sig som en svikare och frågade sig också hur han skulle klara sig utan högskola bland tjänstemännen.

– Det var ett väldigt svårt beslut och jag fick lite olika reaktioner. Många ryggdunkningar men också de som undrade vad jag gjorde.

Starten var dock tung. Veidekke hade haft ovanligt många stora jobb som slutade samtidigt och bara någon månad in på nya jobbet fick han säga upp flera medarbetare.

Det var inte roligt, men nödvändigt.

Att byta sida i förhandlingarna är något han anser vara tufft, men samtidigt inte så omvälvande.

– Är man saklig i förhandlingarna och håller sig till fakta så går det bra, oavsett vilken sida man är på.

Mikael Lagerström 0551R FINAL.jpg 

HAN ÖNSKAR ATT säkerhetskulturen förändras, att den riskbenägna machokulturen försvinner. Det skulle göra mycket eftersom 80 procent av olyckorna är beteenderelaterade.

– Men också den chauvinistiska, rasistiska delen – hur man pratar om andra. Mångfalden med allt fler yrkesarbetare med olika ursprung blir bättre och bättre men ojämlikheten mellan könen består.

Det finns en jämställdhetsplan på företaget, men att den är långt ifrån uppnådd blir tydligt på platskontoret. Här jobbar en ensam kvinna bland alla män.

– Vi kan göra mycket mer, tillstår Mikael Lagerström. Bland tjänstemännen ser det bättre ut och i skolan bland civilingenjörer är det ungefär hälften män och kvinnor. Bland yrkesarbetarna är det sämre. Här i Kungsbacka finns ingen kvinna.

– Men vänta, vi har en på anläggning, säger Mikael och letar efter namn. Några sekunder går innan han hittar svaret:

– Nej, förresten. Hon har slutat.

Själv fick han ett uppvaknande i jämställdhetsfrågan när han lämnade husvagnstillvaron och klev in på kontoret för lite normalare arbetstider.

– När jag började lämna på dagis även måndag till torsdag och insåg hur mycket jag missat blev jag gråtfärdig.

Mikael Lagerström 0665R FINAL.jpg 

HAN LEVER EFTER devisen ”att med ett glatt humör och att göra så gott man kan kommer man långt”.

– Du kan ha djupa kunskaper i ett ämne, men kan du inte samarbeta så kommer du ingen vart. Det är ungefär som om du har hittat en skatt – har du inte nyckeln så är innehållet värdelöst.

Kanske är hans karriärväg ändå inte så oväntad. Att få människor att samarbeta handlar ju också om att bygga broar.