Kvarteret Doppingen i Nynäshamn erbjuder ett helt unikt boende. En plats där semestern aldrig tar slut.
Följande text är helt fri att publicera. Liksom de fantastiska bilderna.
Trevlig sommar önskar vi på Veidekke Bostad!
Redan vid grinden känns det. Ett förtroligt lugn. Lena tar genast av sig barfota, Jens likaså. Moa har sparkat av sig skorna i bilen för länge sedan och pilar ivrigt iväg ner mot stranden.
Jens följer efter sin dotter och sveper med blicken över den stilla viken och det pärlband av orörd natur som möter vattnet på andra sidan. Tar en titt in i det timmerdoftande båthuset. Längre bort, på andra sidan bryggan, ligger vassen tät och ett gäckande plask får fiskehjärtat att klappa.
En bit upp för slänten har Lena hittat en stentrappa. Vita och skära pioner samsas med vilda ängsblommor och smultron i den prunkande rabatten. Smultronen smakar sött, men får konkurrens vid trappans slut där päron- och äppelträd tar vid med frukter som lovar riklig skörd senare i sommar.
Tankarna går till stugan. Den de köpte för att komma bort från hetsen och alla krav som tärde. Men med ett lantställe kom nya krav, fick de snart erfara. Gräs som skulle klippas, väggar som skulle målas, tak att lägga om. Längtan efter tid och frihet blev till slut bara ännu ett dåligt samvete de halvhjärtat försökte stilla.
Men det här är något annat. Ett nytt liv där de kan lämna stan för gott, men inte dess bekvämligheter. Semester i dess rätta mening. En semester utan slut. Här kan Jens ta upp skrivandet igen. Hon minns inte ens när han slutade, bara att det i virrvarret av alla ständiga måsten inte längre fanns någon plats för författardrömmar.
–Hej där!
En vänlig röst väcker Lena i hennes dagdrömmar. Iréne bor på Estövägen alldeles i närheten och har tittat förbi för att säga hej.
–Här har man det bra, berättar hon medan hennes sällskap, hunden Ådi, glatt hälsar på Lena med viftande svans.
–Vi har bott här i Nynäs ända sedan barnen var små och kommer aldrig att flytta. Har ni båt? Det är nära till hamnen. Ni måste förresten svänga förbi Rökeriet, de säljer dagsfärsk fiskefångst som är helt ljuvlig. Jag är på väg dit nu för att köpa rökta räkor till middagen.
Ådi står vid sin mattes sida, men när Jens och Moa närmar sig blir frestelsen för stor. Med viftande svans bär det av mot de nya vännerna. Jens skrattar när dottern borrar in händerna i den mjuka pälsen. Tiden blir luddig. För en sekund är han tillbaka i den egna barndomen. Långa upptäcktsfärder, klätterträd med tusen grenar, frihetens ljuva smak.
Lena kommer fram och lägger armen om sin makes midja. De tittar på varandra. Förtrogna blickar som speglar en gemensam tanke: Här kan vi vara en familj.
Det är dags att ta farväl av gräsmattan, fruktlunden, stranden. Men när familjen svänger ut förbi grindarna har de redan bestämt sig. Behöver inte ens säga det högt, de bara vet. Det är här de ska bo.
| Titel | Filtyp |
| xjgizbzhp1b31yznhxspq | jpg |
| DOC | doc |
